måndag 9 augusti 2010

Smärtsam debut



i Paradiset!
Vi hade lovat Pito att han skulle komma till katternas paradis, och han var nyfiken och glad, men så bara försvann han...
inte redo för livet i Värmland...?
Hela bygden är engagerad och ringer och tipsar, men hittills ingen Pito.
Vi hoppas ännu att han träffar en kattvän innan han träffar vargen.
Många tårar och förtvivlan...
att jag var så dum att jag lät honom gå ut själv.

9 kommentarer:

  1. Åh detta har jag också varit med om. Men det slutade lyckligt...efter ett par dagar hörde vi att det jamade utanför ytterdörren och där stod Sune hungrig och kelen.
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att Pito hittar hem igen.

    SvaraRadera
  2. Oh, jag hoppas att han kommer tillbaka!

    SvaraRadera
  3. Åh fy då vilken mardröm! Hur länge har han varit borta?
    Jag har aldrig haft katt men har ju hört talas om katter som blivit instängda i garage etc av misstag.
    Hoppas verkligen att han dyker upp igen!

    SvaraRadera
  4. Ååååå, hoppas han kommer tillbaka snart. Jag håller alla tummar och tår för att det blir så.

    SvaraRadera
  5. Ja tack för era hållade tummar mm. Jag hoppas och tror ännu på att någon hittar honom. Han klarar sig nog med mat ett tag till, för det finns gott om sork på åkrarna.

    SvaraRadera
  6. Hej Ma! Samma hände mig med Tisslan, det var fruktansvärt.
    Tisslan kom tillbaka och det hoppas jag verkligen att Pito gör också. Håller tummarna! kram Mona

    SvaraRadera
  7. Jag håller tummarna. Stenhårt.

    SvaraRadera
  8. Pito! Piitoo!! Piiiiiiiiiiiittoooooooooooooooooo! Här ropar vi högt på honom och håller alla tassar att han snart står där och jamar på din tröskel igen. Jag tror det blir så. Katter är inte dumma!

    SvaraRadera
  9. I dag pratade jag med en glad kattägare. Hennes katt hade pilat iväg första dagen på landet, men igår hade hon kommit tillbaka. Katten alltså. Bara så du vet. Katter gör väl sådär när de får lust. Dom är sko sina egna typ.

    SvaraRadera