för visst hette hon väl så
pigan på Junibacken som var så kär i sotarn?
Som barn var jag livrädd för sotarn
och det har nog satt sina spår i vuxenlivet...
för det var väl därför vi aldrig sotade i vårt torp?
(ja jag vet att det är olagligt och jag fick
bassning av sotarns barska sekreterare)
När sotarn väl kom var han en riktig charmör
och sa att vi hade en av de bättre skorsstenarna i norra Bohuslän!
Då blev jag nästan kär!
Idag kom "Fryksdalssotarn" och gav skorsstenen i Backa ett MVG!
Då blev jag nästan kär igen!
Ingen panik alltså om det blir strömavbrott under denna iskalla vinter.
Jag känner ett par sotare men jag har aldrig blivit kär i dom ;)
SvaraRaderaSå bra Ma, då kanske det blir en ny vedspis i köket snart;-))
SvaraRaderaBaronessan: Inte ens "nästan"?
SvaraRaderaMona: det jobbar vi på....
SvaraRaderaTänk hur det var förr då man hotade barnen med sotar´n om de inte skötte sig! Eller källargubben.
SvaraRaderaVi som har vedeldning är mån om vår sotare. Fast kär - det kan jag väl inte påstå att jag blir... Sist var det en hon :-)