fredag 29 maj 2009

Till Mor


Hon dog som hon önskade - knall o fall.
En, trots mycket arbete och slit, fräsch och fåfäng kvinna närmare 90.
Hemtjänsten hade aldrig satt sin fot innanför dörren och distriktssköterskan svor hon ve och förbannelse över.
Att ens mamma dör är ändå alltid svårt och det finns alltid med en.
Än -efter mer än 10 år har jag återkommande en dröm -som känns helt verklig.
Jag undrar varför jag inte ringt henne på så länge....

Dessa ord, Göran Tunströms, var då och är ännu så trösterika och vackra:

När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag,
då förlorar man en glänta.
När mammor dör växer det sly överallt.

4 kommentarer:

  1. Vackert!
    är det en ung Moster Ma i bakgrunden?

    SvaraRadera
  2. instämmer med morsan. vackert! och kollade oxå på bakgrundsfigurerna och undrade...

    SvaraRadera
  3. Kan jag ha haft så smala ben någon gång?
    Jag vet inte vem det är.

    SvaraRadera
  4. Det är Anna. Hon ropar nog på moster Ma.

    SvaraRadera