Nej felstavat, det heter reminiscenser
och betyder enligt ordboken svag eller ofullständig minnesbild.Jag läste häromdan att man nu inreder reminiscensrum
inom åldringsvården, dvs inredning som då, när gamlingarna var yngre
och mitt i livet, som en sorts terapi/minnes- och sinnesträning.
Jag gick in på Adlibris häromdan och klickade,
två dar senare pinglar det i mobilen och
det är bara att hämta sitt paket
(härligt och lagom farligt).
En av böckerna blev för mig, en alldeles underbar nostalgitripp
till det kära 50- talet, när Moster bara var
lilla Ma.
Och återigen NEJ,
det var inte hundra år sen, bara ca femtio.
Nu minns jag plötsligt mina första "Cowboybyxor"
som var svarta och rutiga på insidan när man vek upp benen.
Sen, blev det jeans, och tänk vilka snygga LEE han hade -
den amerikanska killen som var i Lysvik hela sommaren
när jag var 11 och kunde alldeles för lite engelska.
Nostalgitrippar är härlige. Sådana byxor minns jag inte att jag haft. På min gata var det alltid sol och vi cyklade ständigt och jämt. Och satte snören på styret så vi kunde leka att cykeln var en häst. Man var lättroad på den tiden....:-)
SvaraRaderaCicki: Vi lekte många tillsammans, kurragömma och tjuv o polis... egen cykel fick jag aldrig nån.
SvaraRaderaJag minns mina första jeans. Ett par Lee som jag köpt för egna ihopsparade veckopengar. 32kr dyrt som fan.
SvaraRaderaStenhårda av allt lim dom innehöll. Jag kunde gå två steg i dom och dom stod fortfarande kvar på samma plats. Det var kvalité på den tiden =)
Tänkte bara: jag fick ett par Levis av brorsan ... första "riktiga" jeansen tror jag, lite lagom mjukslitna 26 tum.
SvaraRaderaÅÅÅÅÅÅ. Jeansen. När man vek upp dem var de längre på frambenet, eller hur jag nu ska uttrycka det. Alltså uppslaget var bredare framtill. Och kommer du ihåg de underbara "espadrillos"arna(jag tror att det hette så) med snörning långt upp på benen och med en flätad sula av hampa. ;)))
SvaraRaderaLisette: Svarta med gula sömmar... OCH dom där med snören!
SvaraRaderaFör jesus-sandalerna kom väl senare?