söndag 10 oktober 2010

Orange


tyckte jag var ursnyggt på 70 talet!
och under resten av livet har jag som alla andra
satt fulstämpel på färgen
men nu längtar jag efter min oranga "Bumling"

Var finns du nu?
PS. Boken är en 941 sidor tjockt läsäventyr jag kanske kommer igenom nån gång.

7 kommentarer:

  1. Jag har nog hela tiden varit kvar i 70-talet för orange har alltid varit en av mina favoritfärger. Den där bilden på boken är verkligen urläcker.

    SvaraRadera
  2. Här sitter en till som är lite allergisk mot orange men har fått krypa till korset då jag har köpt oranga kuddar till min mörkgrå soffa... och gillar det :D

    SvaraRadera
  3. Nix: Orande gillar jag INTE. MEN Shantaram! Den ÄÄÄÄÄlskar jag. Läs den!

    SvaraRadera
  4. Cicki: Jag har nog aldrig givit upp det oranga heller.
    Gafflan: Snyggt!
    Lisette: Ska lyda ditt råd, men jag behöver nog nya läsglasögon .... i så fall.

    SvaraRadera
  5. Orande menade jag förstås inte. Orange skulle det vara ;)) Orande i just den här kommentaren kunde ev bli lite fel ...

    SvaraRadera
  6. Orange i rätt sammanhang är helt OK.Varmt!
    Den där boken blev jag nyfiken på...den vill jag höra mer om.

    SvaraRadera
  7. Nja, jag är inte heller ett fan av orange. Det är nog den enda färg jag undviker, ety jag inte passar i den eller har något passande att matcha med i hemmet. Är glad att jag en gång i tiden inte Vi hade röda uniform. Ving hade som bekant orange med bruna byxor för killarna och skjortor som förvandlade dem till glassförsäljare.

    Läs Shantaram! :)

    SvaraRadera